Bålbys Historia

Där Bålby idag står har det sedan medeltiden varit en bondgård med betande djur, men det var inte först då Henrik von Falkenberg kom till bygden i början på 1600-talet som Bålby Säteri grundades.

Henrik von Falkenberg kom till trakten då han i förläning fått Tångeråsa socken av Kung Karl IX. Detta som kompensation för de gods han förlorat i Livland, det nutida Baltikum, under kriget och för framgångsrik och trogen tjänstgöring som han bevisat för konungen och riket. På äldre dagar överlät han skötseln av egendomarna till sina två söner, Conrad och Melker. De båda sönerna träffade en överenskommelse om att dela Tångeråsa socken och 1648 fastställdes gränsen varpå en ny socken, Skagershult, bildades. Melker von Falkenberg (Melchior Falkenberg) hade i denna socken gjort den medeltida bondgården Bålby till huvudgård och av denna bildat ett säteri. Som landshövding i Finland, underståthållare i Stockholm, häradshövding i Olands härad i Uppland och slutligen krigsråd var Melker von Falkenberg (Melchior Falkenberg) alltför upptagen för att kunna vistas på Bålby under längre perioder. Hans tyska hustru Elisabet von Löben såg till att en ståndsmässig manbyggnad blev uppförd i mitten på 1600-talet.

Melker introducerades tillsammans med brodern Conrad på Trystorp på Riddarhuset 1625 som Falkenberg af Bålby, samt Falkenberg af Trystorp för Conrads del. Melker avled 1651 i Stockholm och begravdes i Riddarholmskyrkan varpå hans änka, Elisabet von Löben, och barnen innehade Bålby gemensamt. Sonen Melker fick 1671 privilegium på en stångjärnshammare vid Hasselforsen vilket gav upp till Hasselfors bruk som kom att bli den viktigaste ekonomiska faktorn i egendomen.

Melkers äldste son Henrik Georg var under slutet av sin livstid landshövding i Närke och Värmland och var vid sin död 1709 ensam ägare till Bålby. Hans son Henrik fick av sina syskon dispositionsrätten till Bålby och blev som sin far ensam ägare till godset. Henrik Falkenberg var gift två gånger, först med grevinnan Ulrica Bonde af Björnö och sedan med friherrinnan Anna Maria Mörner af Morlanda. När kriget bröt ut tog Henrik värvning som menig ryttare och följde Karl XII i fält och kämpade vid Kliszów, Holovczin, Poltava och sattes efter kapitulationen vid Perevolotjna i fångenskap i Ryssland. Han lyckades fly över Archangelsk och tog sig via Holland hem och blev vid sin hemkomst kapten vid Roslags kompani. År 1724 fick han avsked med överstes titel och bland hans många stora gods kan nämnas Haga utanför Enköping där han dog 1754. Bålby och Hasselfors ärvdes därefter av sonen Melker, som blev stamfar för den grevliga ätten Falkenberg af Bålby. Melker var en framgångsrik man som gjorde karriär som hovman, statsman, universitetskansler i Lund, riksråd och blev 1778 greve. Han var gift med Hedvig Eleonora Wachtmeister af Björkö. Efter hans död 1795 bildade hans efterlevande en arvförening där de olika andelarna köptes upp av generalen greve Gustaf Wachtmeister af Johannishus, som var gift med Melker och Hedvig Eleonoras dotter Henriette Falkenberg. Greve Gustaf Wachtmeister af Johannishus dog 1826 men Henriette satt kvar på Bålby fram till sin död 1858 och godset förvaltades därefter gemensamt av hennes sjutton barn tills de 1874 bildade familjeföretaget Hasselfors Bruks Akitebolag. Bålby blev från 1859 bostad för disponenterna på Hasselfors bruk däribland Bo Risberg och hans hustru Ulrica Margaretha Ridderstolpe från Fiholm.

Bebyggelse och Miljö

Skagershults socken i västra Närke bjuder på väldiga skogar, myrmarker och den stora Skagershultsmossen vilket ger ett intryck av Norrlandsnatur men som kontrast finns de vänligt rundade kullarna, de öppna åkerfälten och rester av gamla lövängar som ger ett inbjuder sinnet till sydligare delar av Sverige. Denna bild avspeglas också när man står på gårdsplanen och blickar norrut och då man står på baksidan med blicken vänd söderut.

Gårdens nuvarande byggnader

En grusväg leder förbi Skagershults gamla 1600-talskyrka med klockstapel och mossbeklädda gravstenar under skuggande lindar och lönnar. Därefter öppnar landskapet upp sig och söderifrån ser man den stora gula herrgårdsbyggnaden och blir påmind om 1700-talets sinne för kontrasten mellan mjukt böljande mark och sträng byggnadsform. Kommer vi norrifrån ser vi genom allén hur tre vänligt gula träbyggnader växer fram och omsluter gårdsplanen.

Då greve Melker Falkenberg övertog Bålby 1754 började han planera för en ny huvudbyggnad och satte sig i kontakt med överintendent Carl Johan Cronstedt som åtog sig uppdraget att rita den nya huvudbyggnaden. Liksom på andra ställen från den här tiden fick de gamla 1600-talsflyglarna stå kvar medan huvudbyggnaden från samma tid revs. Den gamla karolinska huvudbyggnaden i timmer fick ge plats åt en ny, också den i trä, på samma ställe. Taket är ett högt valmat mansardtak med tre takkupor på vardera långsidan och tre skorstenar. I den två våningar höga byggnaden är den övre våningen markerad genom större fönster som paradvåning enligt gammal karolinsk tradition. De båda flyglarna är som envåningsbyggnader under mansardtak och är liksom huvudbyggnaden uppförda i bilat timmer, klädda med stående panel och täcklister. Timmerknutarna täcks av släta lisener som hämtats från rokokons stilideal och sedan omvandlats och använts för svensk sätesbyggning av timrade furustockar. Huvudbyggnadens stenfot består av huggen gråsten överdragen med kalkbruk och under hela huset sträcker sig källarutrymmen. De kraftiga liggande timmerstockarna tätades med mossa och småstickor och mellan var tredje stock i bjälklaget sattes ankare i bägge våningarna. Den branta sluttningen på trädgårdssidan åt väster har höga terrassmurar som avgränsar mangården från trädgården och landsvägen. Trots terrassmurens avgränsning mot trädgården ville man gärna, i en tid då Rosseau och Linné hade stort inflytande, poängtera sambandet mellan bostad och natur och vad var naturligare än att kunna följa trädgårdsfasadens mittaxel genom de glasade dörrarna rakt ut till trädgården.

I gårdsfasaden kommer de harmoniska proportionerna tills sin rätt med de låga flyglarna som tillsammans med huvudbyggnaden bildar en harmonisk helhet kring gårdsplanen. Huvudbyggnadens fasad pryds av åtta släta lisener varav fyra täcker timmerknutarna och de andra fyra har rent dekorativ verkan. På gårdssidan finns en bred dubbeltrappa huggen i gråsten med trappsteg av täljsten och ett gallersmitt trappräcke i järn med mässingsknoppar. Mitt i trappmuren finns en nedgång till källaren. Fönstren på nedervåningen är smårutiga med sexton blyinfattade rutor med rosett i spröjsarkorset. Fönstren på övervåningen har samma utformning men är aningen högre med ytterligare åtta rutor. En del rutor av blåst glas finns kvar.
När Bålby 1920-1921 renoverades under överinseende av professor Sigurd Curman tillbyggdes på södra fasaden en veranda med altan, uppburen av kolonner som ritades av professor Clason. Denna togs emellertid bort i samband med en ytterligare renovering på 1950-talet vilket gjorde att huset återfick sin 1700-tals karaktär.